Erik Olof Andersson
Kön: M
Personinformation
Föddes: 1832-01-26 - Hycklinge Norrgård, Fornåsa (E)
Dog: 1873-05-13 - Hycklinge Norrgård, Fornåsa (E)
Begravning:
Dödsorsak:
Föräldrar
Far: Anders Persson
Mor: Anna Christina Jakobsdotter
Makar och barn
1. *Mathilda Nilsdotter
Äktenskap:
Barn:
1. Karl Erik Eriksson
2. Lantbrukaren Gustav Adolf Eriksson
Notiser
Allmänt:
ERIK OLOF ANDERSSON i Hycklinge.
Anders Perssons yngste son var född den 26 janu. 1832, död den 13 maj
1873, 41 år gammal. Den 23 april 1861 gifte han sig med Mathilda Nilsdotter
från Stora Skonberga, född den 14 mars 1836 och död 13 januari 1900. Han
blev svåger med sin bror Anders Magnus, som förut var gift med en äldre
syster, Helena Christina (Lena-Stina) döttrar till kyrkvärden o hemmansägar-
en Nils Andersson.
Min far stannade hemma vid fädernegården. Från 1851 då farfar slutade
ned lantbruket och äldste brodern Lars blev brukare, arbetade han hos hon-
om. När denne år 1861 flyttade till sin inköpta gård i Mörby i Ekebyborna
blev far hans efterträdare hemma i Hycklinge. Upplåtelsen för en tid av 5
år gällde såsom hälftenbruk. För de gamles räkning undantogs södra ändan
av byggningen såväl nedre som övre våningen samt del i köket, även rum för
ett skåp och kläder å övre stugan. Dessutom undantogs lilla fähuset, 2 svin-
stior samt gemensam rätt till såväl bodar som vedbod. Vinterfoder till 2
kor och 4 á 5 får jämte sommarbete för dessa. Vidare ålåg det brukaren att
stå till tjänst med kyrko- kvarn- och stadsskjutsar, även försäljning o bort-
forslande av ägarens hälft av spannmålsskörden. Utsäde tillsläpptes hälf-
ten av vardera parten. 9:de punkten i kontraktet lyder: "Sedan brukaren på
bästa sätt försålt min del av spannmålen ålägges honom äfven såsom skyl-
dighet att väl vårda och ändamålsenligt använda de derför influtne penning-
arne till våra nödvändiga behofver och erfoderliga utgifter, synnerligast
om jag (Anders Persson) under tiden skulle aflida." Kontraktet är underskri-
vet av Anders Persson och Anna Christina Jakobsdotter den 11 december 1860,
A. Persson avled redan veckan därefter. (Originalet nr: D1 i arkivboxen.)
När de fem hälftenbruksåren gått voro arvtagarna samlade den 10 jan. 1865
för att ordna för kommande tider. Änkan, som genom inbördes testamente var
försäkrad rätt till orubbad besittning av halva fastigheten, avstod nu den-
na rätt till barnen, som sålunda blev ägare till hela fastigheten, mot en
del undantagsförmåner: Bostad i byggningens södra del samt del i kök och
uthus, en tunna vete, 6 tunnor råg, en tunna ärter, två tunnor korn, 6 tun-
nor blandsäd, en kanna söt mjölk dagligen från 1 april till 1 okt. och en
halv kanna återstående delen av året, 10 tunnor potatis, 5 famnar
ved samt femtio Riksdaler Riksmynt, foder, bete och rum för två får, samt
nödiga kyrko och stadsskjutsar.
Som en följd av förestående tillhandlade sig min far av sina bröder och
svåger deras andelar om tillsammans 5/8 mantal Norrgården med tillträde
den 14 mars 1866 för 10.500 Riksdaler Riksmynt. Köparen förband sig som
ett ovilkorligt vilkor att under moderns livstid tillhandahålla henne alla
de undantagsförmåner årligen som i enlighet mellan henne och samtliga barn-
en därom upprättats, emot att köparen under samma tid åtnjuter räntefrihet
för en del av köpeskillingen. Sålunda skulle 3000 Riksdaler erläggas till-
trädesdagen och 3000 Riksdaler samma dag 1867, med sex procents årlig ränta.
Återstoden 4500 Riksdaler fick räntefritt innestå till moderns död, som er-
sättning för till henne utgående undantagsförmåner.
Jag minns ju ej min far, mor fick bli i både fars och mors ställe för
mig. Under sitt 12-åriga äktenskap fick min mor genomgå åtskilliga pröv-
ningar. En äldre bror till mig, Carl Erik, född den 26 aug. 1869 och död
den 19-de i samma månad året därpå var sjuk allt ifrån födelsen, han var
nästan lam och krävde passning både dag och natt. En bror till mor, L.P.
Nordén, som avlagt organist och folkskollärarexamen, och sedan fortsatt
vid Fjellstedtska skolan i Uppsala för att utbilda sig för den prästerliga
banan, hade ådragit sig sjukdom som lade honom på dödsbädden, och det blev
mors lott att vårda honom. Lungsoten tog hans unga liv. Han var en avgjord
kristen, en kristusbild på väggen över sjuksängen ville han ha påbröstet
i sin kista.
Under senare åren av sin levnad var även far sjuklig. Han led av svår
astma och sökte bot härför en sommar vid Lysekil på västkusten, men vann
ej någon varaktig förbättring. Att mor var sin man varmt tillgiven har jag
förstått,hon sörjde honom djupt. Framtiden såg den ännu unga änkan så mörk.
Någon som ville trösta henne sade att hon ju ändå hade sin gosse. Ja väl
min kära moder, Du hade ju mig en hjälplös ettåring. Jag vill hoppas att
jag inte beredde Dig allt för många sorger. Och även om så varit, fick jag
förlåtelsen i avskedsstunden, då Du stod beredd att skiljas, med orden: "Det
är inget att förlåta." Hennes sista ord: "Nu får jag gå hem, adjö, adjö."
Brev från makarnas brevväxling finns i arkivboxen nr: D8.
Gustaf Adolf Eriksson