Lantbrukaren Gustav Adolf Eriksson
Kön: M
Personinformation
Föddes: 1872-04-07 - Hycklinge Norrgård, Fornåsa (E)
Dog: 1964-02-17 - Kommorp, Fornåsa (E)
Begravning:
Dödsorsak:
Föräldrar
Far: Erik Olof Andersson
Mor: Mathilda Nilsdotter
Makar och barn
1. *Anna Malkina Andersson
Äktenskap: 1896-10-09 - Fornåsa (E)
Barn:
1. Rut Gertrud Linnea Eriksson
2. Aina Matilda Eriksson
3. Valborg Sofia Eriksson
4. Erik Vilhelm Eriksson
5. Dagmar Maria Eriksson
6. Gustav Bertil Eriksson
7. Per Olof Emanuel Eriksson
8. Lantbrukaren Hans Tore Eriksson
9. Karl Ingemar Eriksson
10. Rune Lennart Eriksson
Notiser
Allmänt:
Gustaf Adolf Eriksson. Född den 7 april 1872, död 17 febr. 1964.
Gift den 9 okt. 1896 med Anna Malkina Andersson från Åsmestad
i Ekebyborna, född den 16 okt. 1873, död 14 jan. 1962. Makarna
bodde i Hycklinge Norrgård till våren 1911, då de hade inköpt
Kommorp och flyttade dit, efter att ha utarrenderat Norrgården.
Den gamla släktgården blev sedan från 1927 bondestarten för
sönerna Erik, Tore och Rune. I Kommorp bodde de till våren 1941
då de flyttade till villa Boiro i Fornåsa, där de fick leva
ytterligare i drygt tjugo år tillsammans, och fick njuta sitt
välförtjänta otium.
Från faderns död 1873, då Gustaf Eriksson inte var mer än
ett år gammal, t.o.m. 1889 var gården bortarrenderad till Back-
gårdens ägare C.M. och senare A.J.Carlsson. Eftersom far var en-
de sonen,en äldre bror hade dött vid 2 års ålder, blev han hälf-
tenägare av Hycklinge Norrgård genom farsarvet. Då modern dog
år 1900 blev hela gården hans.
År 1890 blev han egen bonde och företagare, vid endast 18 års
ålder. Hur mycket respekt tjänstefolket kunde ha för sin unge
arbetsgivare kan man undra, när det förekom, som far har talat
om,att han lekte och busade med sommardrängen medan de äldre
karlarna vilade middag. Då han ännu inte uppnått myndig ålder
stod han fortfarande under förmyndare, det var hans farbror
Anders Magnus i Herrberga, till våren 1895. Nu skulle det bli
annan ordning på jordens skötsel,efter genomgången folkhögs-
o lantmannaskola vid Lunnevad åren 1888-90. Genom att täckdi-
ka, och få bort de små tegarna mellan öppna diken, var en stor
rationalisering på den tiden, och dessutom en bättre torrlägg-
ning med högre skörd som följd.
Trots allt arbete, börjar andra tankar och känslor göra sig
gällande. Gamla mor och pigorna kan inte fullt ersätta det
kvinliga i hemmet. Han hade nog flera gånger då han åkt häst-
skjuts till Motala sett henne borta i Åsmestabvn, och särskilt
en gång när hon gick ute vid vägrenen och räfsade ihop renhö.
Men ack de var ju bara en blick, men en blick som tände,det mås-
te bli något mer och fram efter nyår 1896 fattade han pennan,
kanske det skulle gå lättare att uttrycka sig i skrift, Och så
löd det kära brevet:
Kära Anna. Guds frid.
Jag har tagit mig frihet att skrifva några rader till Anna
och jag tager säkert ej miste om att Ni blir något förläg-
en och känner underliga känslor genomströmma Ert inre. Jag
vill emellertid i korthet tala om hvad jag har på hjärtat
och hvad som föranledt mig att skrifva detta bref. Det har
sedan någon tid tillbaka blifvit mig klart att jag af hjär-
tat håller Anna kär. Då det för mig ej varit tillfälle att
mundtligen tillkännagifva detta, eller måhända att jag kom-
mer sanningen närmare om jag säger att jag ej kommit mig
för med att säga hvad jag nu skriftligen yppat. Det är nog
påkostande att medgifva sina svaga sidor, men sanningen att
säga är jag då det gäller att genom samtal närma sig flick-
or alltför blyg, dock hoppas jag att Anna har öfverseende
med denna feghet eller hvad jag nu skall kalla det för nå-
got, men kanske just Anna och jag kunna blifva riktigt be-
kanta och förtroliga med hvarandra, eller hur? Ja det är nu
Anna som kommer att fälla utslaget i denna sak. Då man står
inför en så vigtig fråga, en fråga som gäller för hela lif-
vet så kanske det icke är så lätt att fatta det afgörande
beslutet, men om vi gå till vår Gud med våra omsorger så le-
der han förvisso allt till det bästa. Jag vill nu som sagt
höra Annas mening innan jag företager något vidare.
Min fråga är alltså denna, vill och kan Anna gifva mig sin
hand och sitt hjärtas kärlek? Eller, ty jag vet ju icke, kan-
ske att jag kommer försent med mitt anbud och sålunda brändt
mina kol förgäfves, som man brukar säga. Får jag nu blott bed-
ja att få några rader till svar med det fårsta så är Anna
snäll. Jag älskar Anna innerligt och hvad skulle jag mer ön-
ska än att få min älskade Annas kärlek tillbaka.
Er tillgifne
Gust . Eriksson.
Jag vill bedja Anna vara snäll att begagna det gamla väl-
kända "du" ifall jag får vänta några ord till svar. D.s.
Svaret på detta friarbrev finns inte bevarat. Det ledde emeller-
tid till giftermål frampå hösten. Utdrag ur vigselboken: Att
Lantb. Gustaf Adolf Eriksson, Hycklinge Norrgård, Fornåsa församl.
och hemmadottern Anna Malkina Andersson, Åsmestad Frälsegård i
denna församl. sedan lysning ägt rum den 13/9, 20/9 och 27/9 år
1896 i äktenskap förenade den 9 okt. genom kyrklig vigsel av
kyrkoherde F.0.Fransén.
Att det skulle bli ett lyckligt äktenskap, fanns ju alla för-
utsättningar, med ett par så varmt troende människor som mor och
far var. Även att barnskaran skulle växa till tio st., 4 döttrar
och 6 söner, får också räknas som Guds välsignelse. Det hände, de
fick lämna ifrån sig en tiondel av sin livsfrukt, när sonen
Bertil genom sjukdom fick flytta till det himmelska hemmet,
knappt 22 år gammal, till stor sorg och saknad.
G.A.Eriksson togs tidigt i det allmännas tjänst, redan 1903
blev han ordförande i kommunalnämnd och fattigvårdsstyrelse,
från 1921 ordf. i kommunalfullmäktige, överförmyndare, 40 år som
kyrkovärd. Tilldelades guldmedalj för medborgerlig förtjänst.
1903 blev han revisor i Fornåsa-Lönsås sparbank, 1913 invald i
styrelsen och från 1922-1950 dess ordförande och kamrer.
Författare förmodligen Per Olov Emanuel Eriksson